Sarahank

Gyllene vecka 40 kom men än var ingen bebis i sikte. Jag var bara sjukt trött. Eftersom vi hade och har Novali hemma från förskolan pga diverse sjukdomar hon kan dra på sig så följde jag hennes mat- och sovklocka vilket var väldigt behövligt ?

Magen i vecka 40

På torsdagen (v.39+4) hade jag en tid hos min barnmorska där vi tog reda på att allt stod fint till, ingen havandeskapsförgiftning. Hon frågade mig om jag kunde känna att något var på gång men nope, inte ett dugg. Knappt några sammandragningar ens.. Jag hade dock sen innan ställt in mig på att bli igångsatt igen. Även om önskan såklart var att det skulle komma igång av sig själv, så jag att jag skulle få uppleva det med eftersom detta förmodligen var sista gången jag var gravid.

Little did I know att det senare på kvällen skulle vara starten på min förlossning.

Jag skriver ett eget inlägg om min förlossning och tiden på BB inom kort!

Lillebror Theodor, första tre veckorna ❤️

Äntligen är vår lilla grabb hos oss. Redan från start har han känts så självklar och det allt faller sig så naturligt. Jag tror vi har fått världens snällaste lilla bebis.

Vilken känsla det var att komma hem och få träffa Novali. Jag och Tobias var som två små barn själva när vi tog syskonvagnen och vandrade över till hans föräldrar som hade haft Novali under tiden på sjukhuset. När jag såg hennes söta lilla ansikte med dem stora smilgroparna i fönstret så kom tårarna direkt.. Och tårar blev det mycket av första dagarna hemma.

Hon var så lycklig över sin bebis att det tog upp alla hennes tankar så det blev lite för mycket ibland. Men så fort hon fick hålla honom så ville hon inte släppa, haha, hon kramade honom så!

Jag tycker det är så coolt att hon kopplar allt. Dels att vi skulle komma hem med en bebis men också typ första gången han skulle äta framför henne och jag säger ”nu ska bebis äta mjölk från mamma” så köper hon det och säger ” bebis äta mjölk” när det är daga att amma. Säger ”bebis blöja” när vi ska byta blöja och bada när vi ska bada honom osv. Hon har en egen docka som hon har börjat härma mig med ? Vaggar den, klappar på rumpan och såklart ska den äta från henne eller mig också ?❤️ Hon har till och med börjat göra narr av honom och säger ”wää wää bebis” när han skriker ?

Största omställningen för min del tycker jag har vart att min och Novalis relation blir tvingad till att ändras. Jag menar inte till det sämre utan det jag menar är att jag och Novali har ju suttit ihop varje dag sedan jag gick hem på gravpenning vilket var två månader innan Theodor kom och nu var jag borta en helg och kommer hem med en bebis som ska dela på uppmärksamheten. Men både jag och Novali är vanemänniskor.. Första veckan var tuff. Theodor tog upp alla hennes tankar så det blev lite för mycket ibland vilket var frustrerande för henne, så fort hon vaknat efter att ha sovit så sa hon ”bebis!!” och skulle springa till honom, när han lät så var det ”oh nej” och hon blev stimmig, behövde jag kanske amma när hon ville jag skulle göra något annat så var det slänga sig på golvet och bli ledsen. Jag hade så dåligt samvete mot båda mina barn. Men eftersom Theodor bara sov när han inte skulle äta så fick jag ändå mycket tid med Novali vilket kändes viktigt.. Jag grät (utan att hon märkte) när vi satt och läste bok i hennes rum som vi brukar, eller när vi satte på musik och dansade som vi gör varje dag. Det var en omställning för mig med att hon inte är ensam med oss längre liksom.

Men som sagt, vi är vanemänniskor och Theodor råkar vara en väldigt nöjd liten bebis som kan sova själv utan att bli vaggad och inte behöver full uppmärksamhet när han väl är vaken. Han har såklart sina stunder när han inte är nöjd och behöver närhet också!

Så allt flyter faktiskt på bra nu efter tre veckor tillsammans, jag trodde det skulle ta längre tid men det vände där efter en vecka ?? Och det här med att få barnen att sova på dagen, få i båda mat, underhålla Novali och komma ut eller ge båda närhet när jag är själv osådär tänkte jag mycket på men det löser sig ju varje dag. Allt löser sig ☺️

Visst älskar jag när Tobias är hemma och vi bara tar dagen som den kommer, men absolut bäst funkar vardagen när vi har rutiner, vilket vi har när Tobbe jobbar ? Min och Novalis dagar ser precis likadana ut som innan Theo bara att vi har en liten grabb med oss nu och att allt kan ta ännu lite längre tid att göra eftersom jag har en till mage att mätta och en till rumpa att tvätta ?

Det absolut tuffaste är att Novali vägrar gå och lägga sig på kvällen utan en kamp (det har dock vänt lite nu) och hon sover väldigt dåligt. Hon sov ju mellan mig och Tobias innan men nu har hon och Tobias flyttat in till hennes rum så det är ju en omställning. Dels att byta rum men också att inte sova med mig. Tycker så synd om henne, och om oss som aldrig får ensamtid ? Men hoppas det kan ändras snart, om inte så kanske när vi börjar lägga Theo för natten i eget rum.

Theo och jag sover tillsammans och nu vaknar han ca 2ggr på natten för mat och ett blöjbyte och oftast sover han i sitt eget crib men funkar inte det får han ligga bredvid mig och någon natt har han sovit på mig. Vi lägger oss 22 och han vaknar 01.30 och 03.30 sen brukar det bli lite tätare framåt morgonkvisten. Med tanke på att vi hade ångest när vi skulle gå och lägga oss när Novali var spädis så är detta en ren dröm haha. För både mig och Tobias har omställningen från 0-1 barn vart större än 1-2 barn… Men vi har också bara haft honom i tre veckor så fråga mig om några månader ?

Men allt som allt hörni – Jag kan inte klaga. Älskar att se Novali så mån om sin lillebror redan och ser så mycket framemot allt som vi har framför oss.