Sarahank

Theodor föddes natten till lördag, 30 November 01.04 och nu en sisådär fem månader senare tänkte jag berätta hur det gick till. Jag tyckte mitt förlossningsförlopp med Novali gick snabbt men det var ingenting mot denna haha.

Torsdag 28 november

Allting började egentligen på torsdagen. Jag hade min sista koll hos min barnmorska och påväg dit, när jag bar på Novali, så kände jag som en snärt i magen och jag minns att jag tänkte ”oj nu kanske det börjar dra igång”. Men jag glömde bort det lika snabbt eftersom jag knappt haft någon sammandragning på några veckor.

Det var inga konstigheter på varken blodtryck eller urin och min barnmorska frågade om jag kunde känna att något var på gång, men icke – som sagt, tyckte ju att jag inte haft några tecken alls på att det skulle vara dags så jag var väldigt inställd på att jag skulle bli igångsatt denna gången också. Eftersom jag var i vecka 40 (39+3) så blev jag nu släppt till specialistmödravården, där hade jag en inbokad tid måndag 2 december för en eventuell igångsättning, då jag hade en svår havandeskapsförgiftning med Novali och fick därför inte gå till vecka 42 med Theodor.

På torsdageftermiddagen när jag och Novali lagade mat i väntan på att Tobias skulle komma hem från jobbet så började jag få sammandragningar med jämna mellanrum och det fortsatte hela kvällen. Dem gjorde inte ont utan kändes som vanliga sammandragningar men att dem höll i lite längre. Då började väl jag undermedvetet fatta att det kanske kunde sätta igång nu så jag gick ner och duschade, städade och började vika tvätt ? Tobias mamma var här en stund den kvällen och då började dem komma lite oftare, vissa fick jag andas lite djupare för att ta mig igenom – men, det märktes och syntes nog inte på mig. Farmor och farfar var ju redan i full beredskap med att ta Novali om vi skulle behöva åka in men nu kunde vi ju i alla fall förvarna lite i förväg.

Det var dags att gå och lägga sig och eftersom sammandragningarna blev lite tuffare så packade vi ner det sista i bbväskan och Tobias började packa sin väska.. Sen gick vi och la oss och då började en ganska tuff och lång natt för mig, även om den bara var placerad i sängen. Det kom ungefär en värk i kvarten/halvtimmen och dem gjorde riktigt ont. Jag fick andas mig igenom alla och det i tystnad för bredvid mig låg Novali och Tobias och sov haha. Mellan 00-02 fick jag dock en lite mer sammanhängande sömn men med uppvak för kanske en eller två värkar men jag kunde somna om direkt efter.

Fredag 29 november

Jag skulle höra av mig innan 06 till Susanne om det var så att hon inte skulle köra till jobbet den dagen och jag kände att jag kan inte ta hand om Novali med onda värkar hela dagen så jag smsade henne, väckte Tobias och berättade om min natt och vi kom fram till att Novali skulle vara hos Susanne och Tobias skulle vara hemma från jobbet.

Jag och Tobias var ju ensamma hemma från typ 08-09 nån gång kanske och vi gick bara runt och var ovetandes om det skulle komma igång på riktigt snart eller om detta bara är falskt alarm. Det enda vi kunde jämföra med var natten jag blev igångsatt med Novali, men då var det lite mer intensivt så ja, vi hade inte så mycket att gå på. Inte så konstigt.

Värkarna kom ganska sällan men när dem väl kom gjorde det så jävla ont och dem var ihålliga så inte allt för sällan satt jag med tårar genom hela värken och Tobbes hand i min. Men jag kämpade på. Jag badade mycket, försökte få lite sömn, pratade med mamma och pappa, Tobbe servade med Max mat och godis. Jag målade naglar, lockade håret, tog några bilder på magen. Ibland fick jag ångest inför en värk för smärtan från Novalis förlossning blev ju påmind.

Så hela dagen gick jag med värkar till och från, ibland varje kvart och ibland med en timmes uppehåll, men eftersom dem fortfarande var där så fick Novali stanna hos sin farmor och farfar ifall att.

Framåt 22 så bestämde jag mig för att försöka få lite sömn om natten skulle bli som den föregående, men jag ville ta ett bad först. Jag badade kanske i 20 minuter och i badet så började värkarna komma regelbundet med typ två stycken på 10 minuter och ibland tre stycken, det höll jag koll på med en app. Jag gick då upp, satte mig toa och då började värkarna kännas som när vattnet hade gått med Novali och jag som tyckte det var skönt att vara hemma ville bara in till sjukhuset nu. Så jag bad Tobias ringa in och kolla läget.

Det gick så fort med Novali, efter vattengång hade jag värkar konstant och fick aldrig vila, jag fick en injektion som skulle stanna av värkarna liksom. Så när jag kände att det började gå åt det hållet blev jag ännu räddare för smärtan och allt jag ville var att ligga i ett förlossningsrum haha. Tobbe pratade med förlossningen och även jag fick prata men blev ofta avbruten av värkar så även om dem egentligen tyckte att jag skulle palla vara hemma en liten stund till, eftersom det precis hade börjat bli lite mer regelbundet, så hörde dem nog på mig och Tobbe att vi ville komma in på en koll så det var inga problem. Tanken här var att vi skulle in och få en sovdos och sen åka hem och jobba lite till.

Tobbe sätter igång bilen, packar in det vi ska ha med oss ifall att vi skulle få stanna och från att vi gick ut till bilen till kanske 1 minut från sjukhuset så kände jag inte av någonting och jag tänkte att jag jagat upp mig själv ? men värken som kom där i bilen var då fan inte att leka med så jag var glad att vi var där. Tobbe ökade farten lite mitt i värken och jag ba neeej det blir vääärree ?

På sjukhuset

Vi blir mött i hissen av en barnmorska som frågar: är det dags? Och jaa förhoppningsvis svarar vi. Little did we know att han skulle vara ute knappt 2h senare ❤️

Kl 23 får vi ett rum och nån gång mellan 23-23.30 så får jag på mig ctg och får ligga med det i 20 minuter kanske tills vår barnmorska kommer in och ska göra en koll för att se om jag öppnat mig något.

Klockan är strax innan 00 och vi har konstaterat att jag får stanna pga 4cm öppen (wey!) men även om jag var öppen så var jag inte riktigt igång för öppningen var långt bak om jag förstod det rätt så hon bad mig vara aktiv, uppe och röra på mig.

Tobbe ska gå ner och hämta väskorna och jag stoppar honom i dörren och ba Yes!! Fan va gött, vi får stanna! ????? (här är värkarna som innan, kanske två på tio minuter men extremt smärtsamma) och när han kommer tillbaka står jag och vrålar hängandes på en eva-stol och säger att jag inte kommer klara detta. Det har alltså eskalerat lite. Under tiden har jag skrivit i en familje- och vängrupp att det var dags (men alla hann inte ens se detta innan han var ute ?)

Ja, Tobbe har kommit tillbaka och nu känner jag att jag behöver gå på toa igen och ännu en gång blir det sååå mycket värre och från och med att jag kom ut från toaletten så blev jag sängliggandes och kunde inte röra mig för jag blev så rädd av smärtan, kunde inte alls acceptera den, så även när jag inte hade någon värk lurade jag väl min egen kropp, kunde inte slappna av liksom så här bad jag om epidural.

Barnmorskan kom och undersökte mig och konstaterade att jag fortfarande bara var öppen 4cm så hon ville inte ge mig epiduralen, hon ville att jag skulle rida på den här vågen och var rädd att allt skulle stanna av om jag fick det nu. Jag minns hur jag typ dog lite inombords, haha, tänkte bara på hur helvetes ont det gjorde och blev som paralyserad av min egen hjärna. Det var endast min kropp som jobbade åt mig för jag hade gett upp. Kollade in i Tobias ögon och sa ”jag klarar inte detta”. Barnmorskan som ville att jag skulle ha en aktiv förlossning fattade att jag inte kunde stå upp så hon ville att jag skulle ligga på sidan men inte ens det pallade jag med. Jag fick sån otrolig pepp både från henne och från Tobias men jag hade inte alls mindset att ”komma tillbaka” och ta kontroll över smärtan vilket var mitt mål under hela graviditeten.

Klockan ca 00.30

Här fattade barnmorskan beslut med Tobias att jag skulle få epiduralen ändå och att det skulle vara värt en eventuell förlängning av förlossningen så hon lämnade rummet en stund och kommer sedan tillbaka för att ta vattnet på mig. Jag kommer ihåg vissa frekvenser av detta, uppfattar inte riktigt att vattnet går eftersom jag inte kände forsen liksom som jag gjorde med Novali men minns att hon kollar på mig och säger att det kan kännas lite obehagligt och skiner sedan upp som en sol och säger ”bra Sarah!!! Nu är du igång, 6cm och det är helt okej med epiduralen”. Jag kollar åt höger och där kommer en man, sedan kollar jag fram och ser hur min barnmorska bara vänder sig om för att hon är klar och då kollar jag upp Tobias och säger ”varför känns det som att jag behöver krysta??” Och sedan tror jag att jag skriker VARFÖR VILL JAG KRYSTA ? Barnmorskan vänder sig till mig igen, förvånad, och säger ”ja det kanske du ska, vi får kolla” och japp, så var det ? Nu ska vi föda barn! Så mannen som skulle ge mig epiduralen fick lämna rummet lika snabbt som han kom in haha. När hon tog vattnet var jag alltså öppen 6cm och inom loppet av ja, knappt en minut så var jag öppen 10cm.

Klockan 00.52

Under båda mina förlossningar har jag fått tillbaka ”medvetandet” när det är dags att krysta ut det lilla barnet. Kanske är det för att jag faktiskt kan påverka något. Jag blir liksom taggad! Och kan gå in i mig själv. Den här gången fick jag vara utan lustgas för att jag skulle vara med ordentligt och lyssna på min barnmorska när hon sa att jag skulle trycka osv. Detta för att undvika skador då jag förlorade 1,7l blod med Novali. Jag andades dock i masken ändå för inte hade jag fattat att dem stängt av den ? Det var lika fantastiskt denna gången under ”krystningsfasen” och eftersom han inte kom ut i ett svep som Novali gjorde så fick jag möjlighet att känna på honom när han var halvvägs ute typ ?? Låter kanske helt sjukt men det är något jag aldrig kommer glömma.

Ut kom han klockan 01.04. Knappt en timme efter att det dragit igång på riktigt. Upp på bröstet och älskad av mig från första beröring innan han ens var ute. Som en liten buddha med en stor rynka mellan panna och näsa var jag sååå glad att mitt barn, vår lillebror äntligen var hos oss ❤️ Och så lättad var jag att denna förlossning var över och gått så förbannat fort ? Det blev inte alls som jag hade tänkt mig, men det slutresultatet blev perfekt ❤️

Han såg så liten ut men vägde hela 4,2kg och var 54cm lång ❤️

Del 2 (kroppen efter fl, tiden på bb) kommer snart ?